Varning!
När jag blir gumma ska jag klä mig i purpur
och hatt i rött som inte matchar och inte klär mig.
Och jag ska använda folkpensionen till brännvin
och genombrutna handskar och sandaler av satäng
och säga att vi inte har råd med smör.
Jag ska sätta mig på gatan när jag är trött och provsmaka i affärer
och tillkalla brandkåren och dra med käppen efter staketet
och ta igen för att jag var nykter som ung.
Jag ska gå ut i regn och tofflor
och plocka blommor i andras trädgårdar och lära mig spotta.
Jag ska klä sig i rysliga blusar och bli fetare
och äta två kilo korv på en gång eller bara bröd och pickles en hel vecka
och samla blyerts- och bläckpennor och ölbrickor och grejor i askar.
Men nu måste vi gå klädda för att hålla oss torra
och betala hyran och inte svära på gatan
och föregå barn med gott exempel.
Vi måste bjuda vänner på middag och läsa tidningar.
Men kanske jag borde öva mig redan nu
så att folk som känner mig inte blir alltför bestörta och förvånade
när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig i purpur.
Dikten är skriven 1961 av en engelsk poet som heter Jenny Joseph.
Den svenska översätt-ningen är gjord av Nils Afzelius.
